Silverbrunnen 9

En för lång stund utan ett andetag

Lars oro var bergrundad. Det var inte längre någon av bröderna som letade efter Silverbrunnen. Karl hade irrat omkring och gått från by till by och han mindes inte längre varför han gett sig ut på vandring. Inte heller mindes han vart stugan låg och vart han bodde. Mandlarna i fickan hade han kvar och han mindes vad Fru Rosali sagt om dem. Han fick inte äta upp dem för de skulle hjälpa honom att finna hem. Och hem ville han. Han mindes Mor och Lillan som var sjuk och bröderna och att far just dött och att det var hårda tider i den lilla stugan. Han kände att han behövdes där bara han kunde finna vägen hem, vart de nu var någonstans.

Inte heller Anton letade längre efter Silverbrunnen. Han visste att han aldrig skulle finna den och att uppdraget måste gå vidare till någon annan. Han var på hemväg och hade passerat alla bergen och hade inte lång väg kvar. I hans ficka låg en liten bit av en vit rot. Han kände att det var bråttom för Lillan att få ta del av den. Fars vålnad hade tydligt låtit honom förstå att det var bråtttom.

Lillan blev allt svagare. Hon hade helt slutat hosta nu och det visste mor var illa. I flera dagar hade hon bara fått i sig lite av den buljong mor matat henne med. Hon var bara skinn och ben, alldeles blekgrå och med mörka ringar under ögonen. Ibland blossade två röda märken upp på hennes kinder men märkena hade blivit mindre med dagarna som gått och kom allt mer sällan. Mor och Lars satt nu i skift och vakade dygnet runt. När de tyckte att det gått en för lång stund utan ett andetag puffade de varsamt till Lillan och var gång dittills hade hon då dragit efter andan. Det var som att Lars nu helt plötsligt förstått att hon höll på att dö ifrån dem. Tårarna rann i en strid ström på hans unga kinder.
- Du får inte dö! Hör du det Lillan! sa han och puffade till henne ytterligare en gång. Sen fortsatte han:
- Fru Rosali har hittat Silverbrunnen så vi vet med säkerhet att den finns. Tavlan i godsherrens hall förställer henne vid brunnen. Hon vet vart den finns. Hon vet. Du måste hålla ut! Snart är Anton och Karl tillbaka. Någon av dem har säkert funnit brunnen.

Lars trodde inte själv på vad han sa och hans oro växte sig starkare. Inte hade någon av hans bröder funnit Silverbrunnen. Då skulle inte Lillan vara så här sjuk fortfarande. Hans tankar avbröts av att han hörde steg utanför stugan. Vem var det som kom nu så här tidigt på morgonen?