Ett smalt och farligt pass
Hästen Anton köpt för pärlhalsbandet var stark. Hela dagen red de uppför berg nr 5. Anton visste att detta berget var det besvärligaste att ta sig över. Det var brant och stigen smal, bitvis kantad av stup på ena sidan. Berg nr 6 och 7 var enkla att ta sig förbi. Det hade männen med hästarna sagt. Berg nr 7 kunde man gå rakt igenom så det skulle vara allra enklast. Nu var den smala stigen dessutom hal av snö och is. Trots att hästen var stark så halkade den flera gånger när det blev som brantast uppför.
I slutet av dagen hade Anton kommit högst upp på berget. Där var det värsta passen av dem alla, ett smalt och farligt pass. Stigen var knögglig och hal och på båda sidor stupade det brant nerför. Ett snedsteg och allt skulle vara förbi. Anton vågade inte rida över det farliga passet utan lät hästen gå bakom sig. Det blåste ganska kraftig högst upp på berget vilket gjorde det än svårare att hålla balansen på den smala stigen. Anton blev plötsligt nervös, tänk om han inte skulle klara sig helskinnad över. Oroligt började han se sig om över axeln mot hästen som godmodigt lunkade på. "Tänk om hästen halkar till och drar mig med sig ner" tänkte han och blev allt räddare och räddare. Snart hade han kommit halvvägs på den helt öppna passagen, ännu kunde han vända om. Lite omedvetet började han vänta på fru Rosalis röst som hittills alltid lugnat ner honom när han blivit svag och obeslutsam men den ville inte dyka upp. "Nu vänder jag" tänkte han "det här är för farligt". Beslutsamt stannade han där han var mitt på den öppna passagen. Stup rätt ner på båda sidor. Nu skulle han vända om. Då tog hästen bakom honom ett rejält kliv framåt så Anton knuffades framåt på stigen.
- Vad tar du dig till? skrek Anton till hästen. Du ska backa, inte fortsätta framåt!
Men hästen fortsatte att gå och Anton tvingades fram på darriga ben. Så fort han stannade upp var hästen där och puffade på honom. Efter några minuter som kändes som en evighet var de över passet och det var inte längre stup på sidorna och stigen började slutta svagt nedför.
De närmaste dagarna tog sig Anton förbi berg nr 6 och 7. De var mycket riktigt enkla att ta sig förbi. Skräcken han känt när han tog sig över det smala farliga passet på berg nr 5 hade han snabbt glömt. Nu hade han börja drömma om vad skulle finna vid Silverbrunnen och vilka rikedomar som väntade honom där. Han skulle låta bygga sig ett hus, större än godset där hemma. 8 stycken draghästar skulle han ha och olika vagnar att ta till för olika väder. Han skulle låta sy sig sammetskläder och höga stövlar i något exklusivt läder. Ju mer han tänkte på alla saker han skulle kunna skaffa sig desto mer bråttom fick han. Där stigen tillät satte han hästen i galopp. Ju närmare skogen han kom desto bättre blev stigen och desto snabbare tvingade han hästen springa.
-Vila får du göra när jag funnit skatten, sa han till hästen och manade den framåt i full galopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar