Höststäd vid husvagnen

Idag skulle vi vinterbona vid husvagnen och hjälpa mamma få hem sin vagn för säsongen. Vi var lite oroliga att det skulle se för bedrövligt ut eftersom det var ett tag sedan vi var där men det såg helt okej ut. Naturligtvis var gräset rätt långt och mycket löv hade rasat ner. En glad överraskning fanns bland löven- rejält med kantareller! På tomten. De plockades innan krattning och klippning.

Det fanns både stora och små. Överlevde de krattningen och klippningen kan man skörda snart igen!

 

Solen sken och vi fick en härlig eftermiddag där med kaffe ute på altan. 

På bilden nedan står jag inne i uteköket och tar kort ner mot vattnet. Jag blev riktigt badsugen men hoppade över det.

Vi lämnade vå vagn och drog med mammas hem. Det blev lite sug efter att åka dit och sova över. Vi får se om det kan bli några dagar i höst eller vinter. Skönt i alla fall att allt är klart inför köldgrader och att gräset är klippt!

Ingen stadsmänniska!

Idag var det skördefest inne i stan och runt om. Jag skjutsade sonen in till träning och skulle då passa på att köpa ett par jeans till dottern. Det var mycket folk i stan och man kom inte många meter innan man stannade för att byta några ord med bekanta. Trevligt att se så mycket folk och att arrangemanget gått hem. När byxorna var inhandlade hann vi med allékonsten och en konstutställning på Skatkammaren. Kul att strosa runt på det viset.

Men jag är ingen stadsmänniska. Jag skulle kunna bo långt från en stadskärna och dess puls, bara det fanns en välsorterad livsmedelsbutik. Kläder handlar jag när jag måste, alldeles för sällan antagligen. Tycker inte om att shoppa, gör det lika gärna via nätet. Gå på kondis är trevligt men ännu roligare är det att bli bjuden på fika hemma hos någon. Bio kan man åka några mil för att gå på, det händer inte jätteofta. Sjukhus får man hoppas att man inte behöver åka akut till. Har redan idag några mil till akuten på helger, kvällar och nätter. För att vara säker på att få riktigt snabb akutvård behöver man nästa bo på sjukhuset. Disco-tiden har passerat och jag längtar inte tillbaka även om det var kul just då. Det var mycket praktiskt att bo mitt i stan då! Både när jag bodde i Göteborg och Mariestad.
Just nu skulle jag kunna bo hur långt som helst från stan och bara turista där någon gång ibland. Kanske ändras det igen när jag blir äldre! Men det är väl bra att vi tycker lika olika.

Nya avtalet för lärare

Så har det då äntligen blivit klart. Det nya avtalet för lärarna. Hök 12. Jag har inte hunnit sätta mig in i det själv än men känner viss tveksamhet om det är positivt eller inte. Jag pratade med någon tidigare idag som tyckte det var synd att det inte blev någon strejk. En sak är säker, lönerna måste upp. Vad tycker ni som har hunnit sätta er in i det?

Lönedags

Idag kom så lönen äntligen! Och idag försvann lönen, 3/4 rakt av, poff! Åh, så tråkigt. Om man åtminstånde gjort något kul för pengarna! Nu var det kasta-i-sjön-utgifter. T.ex bilreparationer och veterinärkostnader.

Dagens klag 1

Gräset i trädgården behöver klippas. Det är väldigt långt. Grönt och fint. Och väldigt vått. Och väldigt fullt med löv. Suck. Det är bara roligt att klippa gräs på sommaren. Det slår mig då plötsligt att gräset vid husvagnen antagligen är ännu längre. Där har vi inte varit på hela hösten! Och väldigt lite i somras med egentligen. Det är förskräckligt. Och en massa pengar kostar det. Ingen fungerande värmepanna har vi där så nu går det knappt att sova där längre. Hoppas det blir vår snart så vi kan åka dit igen.

Dagens klag

Funderar på att börja numrera "dagens klag" det blir ju rätt många inlägg med samma namn med tiden. Dagens klag handlar om smörbyttor. Det värsta jag vet är när det är en massa brödsmulor i smöret. Jag kan ju få någon annans brödsmulor på min macka! Minns tydligt att jag pratade med Mannen om detta när vi var nyktra och jag ännu inte hade flyttat in på gården. Han tittade tindrande på mig och sa "Då får vi lov att hålla smörpaketet rent!" Tyvärr har han inte lika klart minne  av detta som jag har och nu präglar han barnen i denna fråga mer än vad jag kan göra. Skit också. Jag kanske ska skaffa eget smörpaket.

Och nu till något mycket äckligt. För några år sedan när jag skulle äta min frukost som bestod av smörgås och mjölk hände något ohyggligt. Givetvis var Mannen själva orsaken till händelsen. Jag hade brett mina mackor och lagt på den sedvanliga osten. Lade smörgåsarna på köksbordet och gick till kylskåpet för att hämta mjölken. Väl åter vid bordet lyfter jag den första mackan till munnen och tar ett bett. Något hårt har kommit med i tuggan. Spottar och fräser och ser något nagelliknande. Börjar vilt stirra mig omkring och hittar en tånagelhög på skärbrädan där jag just brett mina mackor. Nej, han skrattade inte när jag berättade (mild formulering) utan han blev mycket skamsen och händelsen har inte upprepats igen. Tacka f-n för det!

Idol nästa

Idag har sonen gjort konsertdebut. Efter tre gitarrlektioner fick han vara med på musikskolans konsert på Stadsteatern. Han spelade Rocktolvan och ackompanjerades av en musiklärare. Tyvärr missade jag föreställningen men mannen och mormor var där. Mannen gjorde något mycket fjompigt som jag tycker är jätteretligt när jag är med. Han videofilmade. Fast idag var det bra. När familjen åter var samlad ikväll tittade vi på inspelningen och man blir ju översvallande rörd! Han var så duktig! Filmen var sedan ett typiskt klipp som visas när man blivit känd i idol eller liknande. Bäst vi sparar den på ett säkert ställe!

Jag ska bara

Tidigare idag träffade jag 4 tjejer som jag alltid träffar på måndagar. Idag började vi av någon anledning att prata om "jag ska bara". Vi berättade olika berättelser från våra hem hur det kan låta när maten är klar. (Tydligen är det vi tjejer som lagar den mesta maten i dessa hem.) Vi ropar högt så att alla verkligen ska höra. De flesta av oss fick inte ens något svar. Då kommer nästa vrål från oss: är du döv eller? En annan variant som diskuterades var: hör du inte eller skiter du bara i det? Vi tyckte enstämmigt att ett ickesvar var den värsta responsen vi kunde få. Sedan när man till slut får ett svar kommer det alltid jag ska bara och i vår skara var det bl.a stänga av datorn, spotta ut snuset, kissa och stänga av tv:n. Jag är den enda med små barn i gänget så detta gällde nog både ungdomar och gubbar också. Har alla det så här? Hur slipper man det? Är det ett problem?

Karlstadbesök!!!

I lördags ringde det på dörren. Jag höll på att plocka inför kvällen då vi skulle ha 10 gäster på besök. Dessutom skulle vi iväg på sonens breakdanceträning alldelses för snart. Jag kände inte igen bilen men gick och öppnade i alla fall. Jag blev nog lite chockad. Där stod en kär gammal vän jag inte sett på eller pratat med på kanske 7 år! Bredvid henne en flicka på 3 år. Och borta i bilen sambon och pappa till flickan. Självklart bjöd jag in dem på en snabbfika och vi fick en lite pratstund.

Det var lustigt, jag var i Karlstad tidigare i veckan och så på helgen dyker hon upp som jag bodde ihop med i Karlstad ett kortare tag men umgicks med ett längre tag! Ja, vi kände faktiskt varandra sedan långt innan högskoletiden. Vi gick i samma klass i åk 4-9 och på gymnasiet i paralleller och då umgicks vi en del. Hon har valt att bo kvar i Karlstadtrakten. Nu hade de köpt hus ett par mil utanför men hon arbetade fortfarande inne i Karlstad. Det var så roligt att få träffa henne och krama om henne och se hennes barn och sambo! Jag vill veta mer! Jag vill se hur de bor! Jag vill veta vilka de umgås med! Vad hon gör när de har semester! Jag vill helt enkelt lära känna henne igen. Ta tag i gamla trådar. Jag är så himla glad över att hon åkte förbi och hälsade på! Hoppas att vi ses snart igen. Vi har börjat spela wf mot varandra så nu har vi daglig kontakt kan man säga.

När jag tänker tillbaka på vår studenttid så är det fester och aerobics och annan träning jag kommer att tänka på. Det var det vi sysselsatte oss med. Och så minns jag när studiebidraget kom. Då åkte vi alltid in till centrum och shoppade. Kläder skulle man kunna tro men nej. Vi handlade blommor och saker till våra studenthem på Gekås. Sedan blev det en hel del krämer och balsam och sånt också förstås. Det var en rolig tid! Men det mesta kan/vill jag inte skriva om här!

Ps. Jag bjöd på Lövbergs lila-kaffe. Ds

Mammamatch

Det var avslutning på grabbarnas fotbollssäsong idag. Det firades med match mot mammorna, korv och glass. Jag jobbade sent och visste att jag skulle få svårt att hinna men grabben ville ju så gärna att jag skulle vara med. Förra året var jag det inte. Fotboll är väl inte min grej riktig. Åh sen springa omkring med en massa folk som kanske glor på en, jobbigt! Jag drog alltså lite på det. Men hem kom jag till slut och där fanns en förväntansfull pojk. "Du kommer väl mamma?" Han cyklade upp i förväg och jag svalde en macka och bytte om till lite mer passande kläder. Han hade klart uttryckt att jag inte fick spela i högklackat. När jag kom upp till planen var matchen i full gång och mammorna ledde med ett mål. Jag kastades snabbt in i matchen och förstod ganska snart att det här var på allvar! Vi måste vinna! Grabbarna var ju bra, sköt stenhårda skott och dribblade förbi oss. Tur att vi hade en mycket bra målvakt! Dessvärre var nog domaren mutad eller något. Han dömde två straffar mot oss som grabbarna satte och han tog emot våra utsparkar ibland så att de for tillbaka till vår planhalva. Efter halvlek bytte grabbarna taktik och ALLA spelarna var inne på planen samtidigt. Det slutade med att mammorna förlorade. Tyvärr. Men killarna var glada och nöjda. Korven var inte riktigt varm när matchen var slut så det blev lite straffsparkar också. Jag sköt 2 st. Båda utanför målet men fantastiskt hårda och en var nära vänstra krysset och den andra precis över ribban. Just där jag siktat. Ganska bra om jag får säga det själv. Synd att jag aldrig satsat på fotboll, kanske hade kunnat bli proffs. Många mammor satte sina straffar, andra satte dom på barnkön. Men det var ROLIGT och sonen var mycket nöjd.

Karlstad

Idag har jag varit i Karlstad med jobbet på en konferens om betyg i åk 6. Det är alltid roligt att åka till Karlstad. Det var där jag studerade till lärare. Jag trivdes väldigt bra där. Jag bodde i området Kronoparken som ligger ganska nära universitetet. Där fanns en Ica-butik och en konsum-butik. I mariestad arbetade jag extra i kassan på Ica Oxen innan jag flyttade till Karlstad så när jag bodde där jobbade jag extra på Ica-solen i Kronoparken. Jag har åtminstånde för mig att det var så butiken hette. En sommar fick jag inget sommarjobb i Mariestad så då valde jag att bo kvar i min lägenhet även över sommaren och jobba på Ica-Solen. Det var en ganska mysig sommar faktiskt. Första gången jag kände mig riktigt vuxen. Jag bodde ensam och jobbade. Det var en ganska varm och skön sommar det året och jag minns att jag ofta cyklade till Kroppkärrs-sjön för att sola och bada. Det är en liten sjö och vattnet var härligt ljummet. Låg man i lite längre var kroppen mossig och grön när man klev ur vattnet men det sades att det tagits prover och att det inte var farligt . Om jag av någon anledning skulle behöva flytta på mig så är Karlstad en stad jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo i.

Trädgården

Jag tycker det är roligt med fina trädgårdar. När jag är hos folk som har fina och välordnade trädgårdar blir jag alltid så inspirerad! Härom veckan var jag hos en i min ridgrupp och hämtade plantor. Då gick vi runt i hennes trädgård och tittade. Det var organiserat i varje vrå. Inte sterilt och stramt men allt var genomtänkt. Tänk om jag någon gång kunde få det så! Hos mig är det mest gräsmatta kantat med högt gräs. Min närmaste bror har också en underbar trädgård. Han har lagt hur mycket tid som helst där. Bl.a. har han byggt en damm med ett vattenflöde till, pump och allt. Det är så fint! Spännande växter i alla hörn och ett litet växthus med lite tomater m.m. i. Passerade häromdagen just det växthuset och tomaterna såg smaskiga ut! Det finns väl inget godare än en solvarm tomat direkt från växthuset!? Fast den sortens odling lockar mig inte. Det är för mycket rensning och vattning. Jag tycker om blommor och gröna växter. Tyvärr gör jag ett ryck med rabatterna ett par gånger om året och däremellan får de gro igen. Men jag har en rabatt som jag är riktigt nöjd med. Den håller jag efter lite bättre. I år var den så överfull så jag måste gallra och gräva bort delar av växterna. Men det är väl angenäma problem. Min trädgård är stor och det får plats mycket växter. Jag fyller på allt eftersom!

Återfunnen

Så skönt att Angelica återfanns och det vid liv! Nu återstår bara att få reda på vad som hänt. Frågan är ju om vi andra fortfarande behöver känna oss oroliga över att gå ensamma ute. Jag har de senaste åren blivit mer och mer rädd för att gå inne i städer om kvällar. Har aldrig varit direkt mörkrädd eller trott illa om folk men jag går hellre ensam i mörkret i skogen än inne i stan.

Stackars mamma!

Ja, inte min mamma alltså, eller mig. Nej, jag såg en annan mamma igår när jag när var handlade. Jag handlade sent på lördageftermiddagen och det var inte många i affären förutom jag. Men de som var där hördes desto mer... Det var en mamma i 40-årsålderns som hade med sig 4 barn. Den ena (en tjej) var ca 18 år och de andra tre var 5,6,7 år skulle jag tro. Alla kallade den äldsta för mamma så därför utgår jag från att det var hennes barn alla fyra. De tre minsta barnen hördes genom hela butiken! Vi kom ungefär samtidigt och jag lade märke till dem redan vid frukten som är precis innanför entrén. Barnen, framförallt en, gapade och gnällde, och alla tre skrek och slogs. Stora syster försökte säga till någon enstaka gång men det hade ingen verkan. Mamman haltade runt i affären och sade absolut ingenting. Redan efter ett par minuter i affären hade jag fått nog och kände att jag inte klarade av gå jämsides med denna familj mer utan att börja ryta åt barnen att veta hut. Och det kan man ju inte göra när det gäller en främlings barn när dessutom mamma är alldeles brevid. Så då beslöt jag mig för att maska en stund och låter dem fä ett rejält försprång i butiken. Smart trodde jag men det visade sig vara ett misstag.

Att handla med tre små barn som gör precis vad de vill och som rör allt och alla och bråkar med varandra är inte så lätt. Det kan ta lite tid att ta sig igenom affären. Trots att jag började om på frukten igen och gick med snigeltempo genom hyllorna hade jag full sjå med att hålla tillräckligt avstånd för att inte få ont i mina öron. Det gick i alla fall ganska hyfsat fram till kassorna. När jag hade kommit så långt att jag skulle gå till kassorna såg jag att DE stod i kö och snart skulle expedieras. Då vände jag om och gick ett varv till. Ni förstår ju att det var något alldeles förskräckligt när man väljer att göra så! Sen när jag trodde att det var fritt fram gick jag till kassorna och ställde mig i den kortaste kön. Kusten verkade vara klar. Det blev min tur och mina varor började närma sig kassörskan via bandet. Då stiger det upp ett yl bakom ryggen på mig. Jag fick gåshud på kroppen och trumhinnorna vändes ut och in. När jag vänder mig om är familjen i kassan bakom mig. Tydligen hade de glömt något och den stora tjejen var inne i butiken för att hämta varan. Kön bakom dem hade stått still en bra stund. Barnen var ute vid tuggemiautomaterna. Efter den del tjat fick de varsin peng men de var tvungna att växla först. Jag hade vid det här laget packat mina varor. Hade då bytt strategi från mask till skyndsam. Lyckas passera familjen innan utgången. Men de är mig hack i häl. Gissa var de hade parkerat!? Brevvid min bil. Nu ville jag bara därifrån. Skyndade mig av bara f-n. Starta och började backa ut. Då ska den ena minstingen in i affären och köpa ett tuggummi till och klämmer sig  i mellan våra bilar allt medan jag backar. Sedan springer han glatt in i affären. Syskonen såg att han var farligt nära min backande bil och blev faktiskt väldigt oroliga. Men jag stannade aldrig utan åkte bara vidare bort därifrån.

Missing people

Nu på Facebook finns det bild på den försvunna tjejen i Mariestad. Hoppas verkligen för alla Mariestadbors skull att den försvunna Angelica hittas och det snart. Fler ouppklarade försvinnande vill vi inte ha.

Idag tänker jag på Angelicas nära och kära. Hur skulle man kunna hjälpa dem?

Och hur har Angelica det nu?

När katten är borta...

Jag håller på och ska boka biljetter till Skandinavium, Göteborg horseshow, i mars. Det är jag och dottern som ska åka iväg med goda vänner. Då händer något märkligt med resten av familjen. De blir liksom jättelyckliga då de förstår att vi ska vara borta lördag till söndag. "Jippi, vi kan ha killkväll!" Märkligt tycker jag. Är vi så jobbiga att de måste fira när vi inte är hemma? När vi är hemma alla fyra är det minsann ingen som vill ha fest och glam. Men det är klart vi är väl för tråkiga... Nu ska det bjudas stora och små vänner på kalas och myspys och helst någon rolig aktivitet också.

I oktober ska Mannen iväg 10 dagar på jaktresa. Då kanske jag och barnen ska ha pappafrittkvällar? Fira riktigt ordentligt och bjuda en massa människor på kalas. Fast det känns också märkligt. Skillnaden är att det håller nog de flesta med om. Fast nu råkar ju jag fylla år just då så lite kalas får det väl bli. Lugnt och fint.

Kommentera mera!

Nu äntligen tror jag att jag fått bort att man måste skriva verifieringsord när man skrivet kommentar. Testa gärna!

fast inte köra traktor så bra

Höstbruket är ju i full gång om någon nu skulle ha missat det. Här hemma är allt avtröskat men så ska det plöjas, harvas och sås också. Idag var det lite bråttom så att sådden skulle bli gjord innan regnet kommer i morgon. Jag ombads att hjälpa till och plocka sten på ett gärde. Så jag och sonen tog traktorn och åkte glatt ut och började plocka. Noga att vi hade telefonen med för Mannen hann minsann inte komma och hjälpa oss. Han harvade på samma gärde. Vi följde instruktionerna och det började ganska bra. Men så rätt var det var hände något, det gör det alltid. Sonen som gick ute på gärdet viftade som hejsan åt mig och jag stannade. Hade då kört med stengrepen nere i backen ca 10 meter och dragit upp en fin jordhög framför mig. Med förenade krafter försökte vi lösa problemet. Det gick att höja och sänka frontlastaren men inte tilta grepen, den hängde envist slak nedåt. Sonen som gått på kurs hos sin far föreslog då att vi helt enkelt skulle koppla bort grepen och börja om. Sagt och gjort grepen togs av och sedan på men hängde fortfarande lika slak...

Det slutade naturligtvis med att Mannen fick komma och rädda oss. En pytteliten spak/knapp hade vi kommit åt som vi inte kände till. Stengrepen kom på plats och jordhögen krattades ut och vi plockade upp all sten igen.

Jag fortsatte bakom spakarna och Mannen plocka sten. Han sprang runt på gärdet och viftade med armarna än hit än dit. Jag höjde och sänkte frontlastaren och till slut tiltade... Det skulle jag inte gjort. Då höll jag på att tömma ut alla stenarna igen. Men denna gången var turen på min sida och de flesta stenarna höll sig kvar på grepen. Då fick jag en snabbkurs i vad Mannens viftande betyder.

Frågan är om det hade gått fortare utan min hjälp? Eller är det så att han ser långsiktigt på det här och hoppas att jag till slut ska klara av detta på egen hand? Han höll ju humöret uppe hela tiden i alla fall.

Nu håller de som bäst på med att fylla såmaskinen med utsäde. Blev visst fel första vändan. Tur att det inte hade med mig att göra. Kanske blir det färdigsått innan regnet kommer.

Jag kan också

Idag har jag sågat och spikat och byggt. Helt själv. Jag har gjort en stor "hylla" där IKEA-säckar ska hängas upp. Tre stolpar med tre krokar på varje. Sågat, skruvat, spikat och fäst. Svårast var att få anordningen att stå stabilt. Det ska ju hålla för ca 30-40 kg i alla fall. Anordningen är mot en murad vägg så det var inte helt lätt att fästa stolparna. Men det blev bra! Lite snett och vint och lite olika långa stolpar men hållbart, tror jag.

Sedan har jag sågat till en hylla i tre plan som var alldeles för stor från början. Jag smalnade av den och gjorde den lite lägre genom att såga av fötterna. Men jag ville inte ställa den direkt på marken så jag skruvade fast lister på botten så att hyllan kom upp några centimeter. Kanonfin!

Nöjd med resultatet! Tur att det bara ska stå ute på gårdsplan och stallena...

Inte längre hockeymorsa

Så var då helgen slut. Hann jag med allt nu då? Nja.... Som vanligt prioriterade jag stallet och det blev färdigmålat och i stort sett färdigstädat. Lite småjusteringar kvar bara. Blommorna som skulle grävas ner är inte det. Det vill säga nergrävda. Det blev liksom aldrig av. Hoppas att jag kan börja med rabatterna lite i veckan som kommer. Jag hörde att det ska bli fint väder. Bara inte plantorna hinner dö... Sen var det ju tvätten också. Just det ja. Kanske hinner jag vika lite nu innan jag ska lägga mig? Jag HAR vikt lite i helgen men med stor betoning på lite. Huvudsaken är att högen inte har växt när jag tvättat utan att jag vikit med, så att säga.

I lördags var det fotboll och breakdance. Kul att titta på! Alla matcherna var vinster och sonen gjorde två mål! Men det blev aldrig något med hockeyn i helgen. Inställd match så då behövdes ingen kiosk. Träning blev det inte heller då sonen bestämde sig för att sluta med hockeyn. Både synd och skönt. Mest skönt tror jag. Hoppas nu bara han får fortsätta vara med sina kompisar. Han är lite rädd för att bli töntklassad nu. Så hemskt att det ska behöva vara så!

Vilosam helg?

Då var helgen i gång. Idag är det två fotbollsmatcher och breakdance. I morgon hockeyträning och kiosken i 5 timmar. Där emellan ska jag måla klart i stallet (hästarna vill in nu), gräva ner nya plantor som jag fått och sist men inte minnst vika tvätt. Barnens garderober gapar tomma och ren tvätt ligger ihopknölad i en stor lagerhylla. Tur att jag vaknade tidigt idag, det är bara att köra igång.

Jag är trött!

Men vart tog veckan vägen? Det är ju fredag redan i morgon! Jag fattar ingenting. Som tur är har min goa mamma varit hemma hos oss och gjort lite markservice och barnskötsel ett par kvällar denna vecka. Timmarna jag sett mina barn hittills denna vecka är skrämmande få. Kanske inte så konstigt att de får svårt att somna. De längtar väl efter mammakärlek och mystid liksom jag längtar efter dem. Hoppas helgen ger möjlighet till gemensam tid!

Hockeyförälder

Hockeysäsongen har egentligen inte startat än men killarna (03:or) har tjuvstartade lite på lediga tider. I somras stod vi på minigolfen, köpte lotter men hoppade över sommarlägret. Nu på söndag har killarna träning kl. 8 på morgonen och på em kl. 14 till ca 19 är det vår tur att stå i kiosken. Plötsligt minns jag varför vi tidigare sa att vi aldrig skulle bli hockeyföräldrar...

Tänk då de föräldrar som verkligen engagerar sig i detta eller har mer än en hockeyspelare. De kan inte hinna med annat än att vara i ishallen eller stå i kiosker eller sälja lotter och papper! Beundransvärt!

Presentkort, bra eller dåligt?

I fönsret på kontoret står ett present från en skönhetssalong i stan. Värde 100kr. Det var en vinst i ett lotteri. Det var min man som vann och nu överlämnat presentkortet till mig. Antagligen kommer jag aldrig att använda presentkortet, vet inte ens vart salongen i fråga ligger. Bra affär för salongen, får en intäkt utan att behöva leverera.

Det har hänt och händer ibland att jag vid födelsedagar köper presentkort och ger bort. Likaså att jag fått presentkort när jag fyllt år. Visst är det väl roligare att ge bort ett presentkort än sedlar? Eller? Det är knappast för att dölja presentens värde. Det blir ju uppenbart jämfört med om man köpt en pryl hur mycket pengar man lagt.

Kruxet är att jag är dålig på att utnyttja de presentkort jag får. Det har hänt alldelse för ofta att tiden hunnit gå ut eller att presentkortet kommit bort. Då hade det varit bättre om jag fått summan i rena pengar.

Kommer man till den lilla butiken eller salongen blir de först så glada att det kommer en kund men när man sedan tar fram presentkortet mulnar de ofta. Presentkort är bra för säljaren, främst om man inte utnyttjar det. Dåligt för köparen då man ofta glömmer eller tappar bort kortet eller har svårt att nyttja de sista kronorna på kortet. Så tycker jag i alla fall.

Svängdörrar?

Min familj verkar tro att vårat hus har är utrustat med svängdörrar. Det står alltid minst en dörr öppen var gång jag kommer in. När vi renoverade köket för ett och ett halvt år sedan satte vi in två nya altandörrar. Det kanske inte var så bra trots allt. Nu går man (alla utom jag) ut genom en dörr, låter den stå öppen, går in genom en annan dörr och låter den också stå öppen.

En annan sak som man också tror i min familj är att köksbordet torkar av sig av sig själv. I morse var jag tyrann och tvingade övriga tre att plocka av bordet. Jag gick helt enkelt därifrån (till tvätthögen). Bordet blev avplockat och kors i taket, disken hamnade i maskin MEN bordet var inte avtorkat. God pedagog som jag är berömde jag dem för det som var gjort och ignorerade det andra. Det blev dags för lunch och jag tillagade den och skulle duka. Då var fortfarande marmeladklickar och smulor från rostbröden kvar. Jag tänkte minsann inte göra något åt det utan ställde allt till lunchen; ketchup, senap, glas, tallrikar och bestick i en stor hög brevvid  bordet. När övriga familjen kom för att intaga luncen fick de börja med att torka av bordet.Det blev en hel del sura miner från både stora och små... Alla tackade i alla fall artigt för lunchen och ställde in sin disk i maskinen. Om bordet blev avtorkat eller vet jag inte än. Jag gick därifrån för att sova middag men nu ska jag gå ner och titta.