torsdag 13 september 2012

fast inte köra traktor så bra

Höstbruket är ju i full gång om någon nu skulle ha missat det. Här hemma är allt avtröskat men så ska det plöjas, harvas och sås också. Idag var det lite bråttom så att sådden skulle bli gjord innan regnet kommer i morgon. Jag ombads att hjälpa till och plocka sten på ett gärde. Så jag och sonen tog traktorn och åkte glatt ut och började plocka. Noga att vi hade telefonen med för Mannen hann minsann inte komma och hjälpa oss. Han harvade på samma gärde. Vi följde instruktionerna och det började ganska bra. Men så rätt var det var hände något, det gör det alltid. Sonen som gick ute på gärdet viftade som hejsan åt mig och jag stannade. Hade då kört med stengrepen nere i backen ca 10 meter och dragit upp en fin jordhög framför mig. Med förenade krafter försökte vi lösa problemet. Det gick att höja och sänka frontlastaren men inte tilta grepen, den hängde envist slak nedåt. Sonen som gått på kurs hos sin far föreslog då att vi helt enkelt skulle koppla bort grepen och börja om. Sagt och gjort grepen togs av och sedan på men hängde fortfarande lika slak...

Det slutade naturligtvis med att Mannen fick komma och rädda oss. En pytteliten spak/knapp hade vi kommit åt som vi inte kände till. Stengrepen kom på plats och jordhögen krattades ut och vi plockade upp all sten igen.

Jag fortsatte bakom spakarna och Mannen plocka sten. Han sprang runt på gärdet och viftade med armarna än hit än dit. Jag höjde och sänkte frontlastaren och till slut tiltade... Det skulle jag inte gjort. Då höll jag på att tömma ut alla stenarna igen. Men denna gången var turen på min sida och de flesta stenarna höll sig kvar på grepen. Då fick jag en snabbkurs i vad Mannens viftande betyder.

Frågan är om det hade gått fortare utan min hjälp? Eller är det så att han ser långsiktigt på det här och hoppas att jag till slut ska klara av detta på egen hand? Han höll ju humöret uppe hela tiden i alla fall.

Nu håller de som bäst på med att fylla såmaskinen med utsäde. Blev visst fel första vändan. Tur att det inte hade med mig att göra. Kanske blir det färdigsått innan regnet kommer.

3 kommentarer:

  1. Det där med pekandet känns väl igen. Tror din gubbe är upplärd ordentligt av min :-). Fast hos oss är det jag som sliter o han sitter i traktorn o pekar! Man behöver vara tankeläsare många gånger.
    Ann

    SvaraRadera
  2. Haha, känner också igen viftandet. Jag o Anton har inte samma betydelse på det vilket skapar viss irritation ibland! /Helen

    SvaraRadera
  3. Det värsta med Jonas pekande är att de är inkonsekvent men han tror att han är jättekonsekvent!

    SvaraRadera