söndag 16 september 2012
Återfunnen
Så skönt att Angelica återfanns och det vid liv! Nu återstår bara att få reda på vad som hänt. Frågan är ju om vi andra fortfarande behöver känna oss oroliga över att gå ensamma ute. Jag har de senaste åren blivit mer och mer rädd för att gå inne i städer om kvällar. Har aldrig varit direkt mörkrädd eller trott illa om folk men jag går hellre ensam i mörkret i skogen än inne i stan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med hur stor är risken att möta en galning i skogen.
SvaraRaderaJag kommer alltid leva med rädslan. 1997 blev jag och min man attackerade i Lidköping av en kille som drog kniv mot oss. Min man blev stucken i magen. Det värsta var att ingen hjälpte mig. Det stod massor av killar runt omkring och tittade men ingen hjälpte till. Det tycker jag inte är acceptabelt, dock kan jag förstå rädslan nan kan få när en kniv är inblandad men min man låg och blödde och jag fick dra undan killen själv..
SvaraRaderaFy så hemskt! Hur gick det för din man?
RaderaMan hoppas ju att man ska våga hjälpa till när det väl gäller men det är svårt att veta hur man reagerar innan man varit utsatt för en så svår situation.
Jo det gick bra.. Nä man vet aldrig hur man reagerar.. Jag bara hoppas jag vågar gå emellan om ngt skulle inträffa och jag såg det.
SvaraRaderaJag hoppas att jag också vågar men är det vapen inblandat så blir man nog extra feg.
Radera