Man tar en löptik (en tjejhund som löper = vill göra hundvalp) och en hanhund. Hanen känner tikens underbara dofter och hoppar upp. Juckar hejdlöst i kanske 20 sek och sitter sen fast i tiken. Efter 5-20 min lossnar hundarna från varandra och åtta veckor senare har man en valpkull.
Trodde jag.
För drygt ett halvår sedan gjorde jag försök 1 med min hund. Jag har tiken. Då fick jag lära mig att det är först när tiken höglöper som det är idé att träffa hanhunden. Alltså efter drygt en vecka in i löpet. Fast det går inte att säga exakt när för alla tikar är olika. Dag 11 säger någon, dag 14 säger en annan, det är upp till din hund säger en tredje. Man får helt enkelt testa med en hanhund. En erfaren hanhund (har parat sig förut och är världsvan) hoppar inte upp på tiken förrän den perfekta dagen. En oerfaren hanhund (läs ung och oskuld...) kan hoppa och bli lagom tokig direkt när tiken börjar löpa. Om tiken inte vill (tro det eller ej men det händer!) så är det inte heller rätt dag men hon kan vilja även på fel dag. Lagom snurrigt och upplagt för att misslyckas.
Vi åkte för att träffa hanen när vi trodde att det var dags. Hundarna lekte och nosade på varandra och hade det så mysigt. Hanen (en erfaren herre) gjorde några halvhjärtade försök att hoppa upp på tiken. Hon var helvild, stannade och vände upp baken så att han skulle ha det lättåtkomligt. Nja, tyckte han. Tiken tog sats och sprang och han efter i full karriär. Då tvärbromsade hon och drog undan svansen. Kanske kunde hon lura upp honom? Nej, det gick inte heller. Vi googlade och kom fram till att det inte var dags än.
Vi gjorde nya försök en annan dag. Tiken lika villig då. Till slut tröttnade hon på hanens halvhjärtade försök och tog över hans roll. Hon la tassen på hans rygg och hoppade upp och satte igång att jucka. Så här gör man! Det hjälpte inte. Vi åkte hem igen ganska snopna.
Hundarna träffades en tredje gång. Så fort hanen fick syn på tiken (fick doft på tjejvovven) så började han dregla och skulle bara fram. Nu var det allvar. Släpp fram mig! Tiken var då ganska tillbakadragen. Nja, ville du inte i förrgår så kan det vara idag. Hon sprang och gömde sig. Han skulle minsann inte få komma till. Efter en del lock och pock och löfte om hundgodis fick vi ge upp. Slutsats: Perioden var över och vi hade missat den perfekta dagen.
Nu i dagarna så löper min tik igen och det skulle göras ett nytt försök. Denna gång med en mindre erfaren hane men på betydligt närmare håll. Hundarna skulle få träffas varje dag för att få till det! Sagt och gjort. De har nu träffats fyra dagar på raken, en del dagar gånger två, och de försöker och försöker. Han vill, hon vill men de får inte till det. Vid sidan, under, över, för högt, för lågt. Hon ålar iväg, han tappar greppet. Hur svårt ska det va?? Nu hinner de väl träffas nån dag till sen lär det vara över.
Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så här svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar