söndag 27 augusti 2017

min kropp är inte med mig

Tjock och fet, så skulle jag kunna beskriva mig om jag ville. Fast det vill jag ju inte. Stämmer, det gör det och ack så svårt att ändra på! Dessutom känner jag mig motarbetad av min kropp!



För drygt ett år sedan gick jag verkligen in för det här med kosten och träningen. Jag sprang flera dagar i veckan, gick på friskis och svettis och cyklade till körövningarna. Det var härligt och uppfriskande och jag längtade till nästa löprunda. Jag kallar det löprunda även om det mer var lunka och lufsa. Jag tyckte om det! Jag ändrade en del på mina matvanor. Åt mer fibrer, mer frukt och grönt mer nötter och grovt bröd. Minskade på sötsakerna. Magen började krångla lite till och från. Blev trög och ond. Efter ca ett år fick jag inflammation i en tarmficka och fick ligga på sjukhus i nästan en vecka. Då hade jag smalnat av märkbart och kände mig ganska nöjd. 

Mindre nöjd var jag över min krånglande mage. Jag tappade gnistan med kosten och föll in i mina gamla vanor efter sjukhusvistelsen. Mer sötsaker, mer vitt bröd och mindre av allt det där andra. Vikten började vända uppåt igen. Då tappade jag även gnistan för träningen. Vad var det för vits med att träna som jag gjorde om det ändå inte hjälpte? Förstår så klart att det var bra för kroppen ändå men så resonerar man inte med sig själv. Självklart ökade vikten ännu mer. Det enda som var bra var min mage. Den fungerade återigen helt normalt utan krämpor!


Jag är inte nöjd med att vara så här stor, det är jobbigt, ohälsosamt och fult. Så till och från tänker jag att jag ska ta mig i kragen och vända skutan åt rätt håll igen. Som ni förstår så har det inte gått så bra. Är fortfarande mitt stora tunga jag. Nu i somras läste jag en bok för att bli lite extra inspirerad. Sockerbomben heter den. Den handlar om att man mår bättre av att utesluta allt socker och mjöl ur kosten. Det var lite för extremt för mig men några recept föll jag för och en del tankar köper jag. Jag fick helt enkelt inspiration att göra ett nytt försök. Så jag inhandlade turkiskt youghurt, frukt, bär, grönsaker, babybellost och nötter bl.a. En typisk frukost kunde bestå av ett ägg, ett par skivor hårdost, ett par skivor skinka, 4-5 cocktailtomater, en tredjedels paprika och en halv morot. En annan frukost bestod av turkisk youghurt, lite linfrön, lite bär och lite cashewnötter. Jag gillade båda dessa frukostar och åt det både till frukost och mellanmål med vissa variationer. Vips så började faktiskt vågen vända sakta men säkert nedåt. Tyvärr räckte det med en halv vecka för att magen skulle slå stopp. Nja, inte helstopp men uppsvälld, ond och trög. Då köpte jag lite preparat på apoteket. När jag läste innehållsförteckningen tappade jag all lust och inspiration. Det bestod bara av olika sockerarter! Det var rent socker jag spädde med vatten och drack som medicin! Vitsen med min sockerfria kost kändes som bortblåst. Så det var bara att sluta och återgå till macka med ost på till frukost. Det känns så trist. Man hittar något man tycker om och som ger resultat och då går inte magen med på det!


Nu skulle man kunna tro att jag gett upp men icke! Jag ska på det igen. Har just löst aktivitetskort på friskis och svettis, det börjar på måndag. Tänker börjar träna lite mer igen, vet att jag mådde bra av det. Kommer också sakta och försiktigt lägga om kosten lite grand. Långsamt hitta nyttigare alternativ utan att för den delen behöva banta eller följa en särskild diet.

Såå, wish me luck.

3 kommentarer:

  1. Tack för en ärlig och så igenkännade läsning. Vi med övervikt kan känna igen oss att det ofta kan vara yttre omständigheter som sätter käppar i hjulet trots att vi kan ha aldrig så goda amibtioner :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lätt att tappa gnistan när man stöter på hinder efter hinder men vi ger aldrig upp!

      Radera
    2. Har funderat lite. Jag tror även personer med undervikt kan känna igen sig. De har kanske också ambitionen att äta mer, äta rätt, träna rätt osv. Hinder kan dyka upp där på precis samma sätt.

      Radera