söndag 16 september 2012

Stackars mamma!

Ja, inte min mamma alltså, eller mig. Nej, jag såg en annan mamma igår när jag när var handlade. Jag handlade sent på lördageftermiddagen och det var inte många i affären förutom jag. Men de som var där hördes desto mer... Det var en mamma i 40-årsålderns som hade med sig 4 barn. Den ena (en tjej) var ca 18 år och de andra tre var 5,6,7 år skulle jag tro. Alla kallade den äldsta för mamma så därför utgår jag från att det var hennes barn alla fyra. De tre minsta barnen hördes genom hela butiken! Vi kom ungefär samtidigt och jag lade märke till dem redan vid frukten som är precis innanför entrén. Barnen, framförallt en, gapade och gnällde, och alla tre skrek och slogs. Stora syster försökte säga till någon enstaka gång men det hade ingen verkan. Mamman haltade runt i affären och sade absolut ingenting. Redan efter ett par minuter i affären hade jag fått nog och kände att jag inte klarade av gå jämsides med denna familj mer utan att börja ryta åt barnen att veta hut. Och det kan man ju inte göra när det gäller en främlings barn när dessutom mamma är alldeles brevid. Så då beslöt jag mig för att maska en stund och låter dem fä ett rejält försprång i butiken. Smart trodde jag men det visade sig vara ett misstag.

Att handla med tre små barn som gör precis vad de vill och som rör allt och alla och bråkar med varandra är inte så lätt. Det kan ta lite tid att ta sig igenom affären. Trots att jag började om på frukten igen och gick med snigeltempo genom hyllorna hade jag full sjå med att hålla tillräckligt avstånd för att inte få ont i mina öron. Det gick i alla fall ganska hyfsat fram till kassorna. När jag hade kommit så långt att jag skulle gå till kassorna såg jag att DE stod i kö och snart skulle expedieras. Då vände jag om och gick ett varv till. Ni förstår ju att det var något alldeles förskräckligt när man väljer att göra så! Sen när jag trodde att det var fritt fram gick jag till kassorna och ställde mig i den kortaste kön. Kusten verkade vara klar. Det blev min tur och mina varor började närma sig kassörskan via bandet. Då stiger det upp ett yl bakom ryggen på mig. Jag fick gåshud på kroppen och trumhinnorna vändes ut och in. När jag vänder mig om är familjen i kassan bakom mig. Tydligen hade de glömt något och den stora tjejen var inne i butiken för att hämta varan. Kön bakom dem hade stått still en bra stund. Barnen var ute vid tuggemiautomaterna. Efter den del tjat fick de varsin peng men de var tvungna att växla först. Jag hade vid det här laget packat mina varor. Hade då bytt strategi från mask till skyndsam. Lyckas passera familjen innan utgången. Men de är mig hack i häl. Gissa var de hade parkerat!? Brevvid min bil. Nu ville jag bara därifrån. Skyndade mig av bara f-n. Starta och började backa ut. Då ska den ena minstingen in i affären och köpa ett tuggummi till och klämmer sig  i mellan våra bilar allt medan jag backar. Sedan springer han glatt in i affären. Syskonen såg att han var farligt nära min backande bil och blev faktiskt väldigt oroliga. Men jag stannade aldrig utan åkte bara vidare bort därifrån.

2 kommentarer:

  1. Här när jag ser andra barn gapar och uppför sig illa i affären följer alltid utskällning av förälder och sedan ett par ordentliga SMASK - man känner riktigt hur örfilarna svider på barnens kinder eller bak. DET är inte roligt att uppleva heller som åskådande mamma i affären. Visst, det blir tyst på barnen, men vete tusan om jag inte hellre hade hört deras röster än att se dem kvida tyst med stora tårar och hålla sig om kinden/baken genom affären.

    SvaraRadera
  2. Att skrämma barnen till tystnad och lydnad är kanske inte det bästa sättet och definitivt inte att slå dem! Jag skulle också tycka det var jobbigt att se. Skulle det ske i Sverige så skulle säkert flera i omgivningen reagera och säga till eller åtminstånde blänga eller fnysa åt föräldern som utedelade slaget. Tänk så olika det är beroende på vart man befinner sig.

    SvaraRadera