Silverbrunnen 2

Ett rent sinne och ett varmt hjärta

Hårda tider blev ännu hårdare för familjen i den lilla stugan. Faderns död hade påverkat dem alla. Mor skickade iväg Anton till godsherren för att ta ut faderns sista lön. Han skulle även be att få ta över faderns sysslor på godset. De behövde få mat och förnödenheter från godset som de var vana vid, annars skulle de inte överleva.

Anton hade fått ärva fars klädnader och skor och hade även med hans snöskovel när han vandrade upp till godset för att prata med godsherren. Först blev godsherren förskräckt och trodde det var ett spöke han såg men snart insåg han att det bara var Anton. Godsherren förstod familjens svåra situation i stugan nu. Han lovade att Anton skulle få ta över de sysslor hans far gjort innan hostan och febern bragde  honom om livet. Det var svåra tider även för folket på godset men lite jobb skulle det nog kunna bli. Medans de stod och pratade kom godsherrens fru Rosali ner till dem i hallen. Hon var vacker som aldrig förr. Med stor värdighet skred hon fram till dem där de stod vid porten.
-Här, ta detta till Lillan. Jag vet att det inte mättar en mage men kanske blicken i hennes ögon blir lite ljusare, sa hon och räckte över ett pärlhalsband till Anton. Han tackade allra ödmjukast och stoppade det i innerfickan på sin fars ytterrock. Godsherrens fru Rosali fortsatte att prata.
-Om du har ett rent sinne och ett varmt hjärta så kanske du kan finna Silverbrunnen. Den finns i skogen bortom de sju bergen. Det är en lång och besvärlig vandring dit, särskilt så här års. Men finner du brunnen så kommer dina och din familjs bekymmer att vara lösta för evigt.

Anton tackade för brödet och steken han fått som lön för fars arbete och för tipset om Silverbrunnen.  Han skyndade sig hem för att prata med mor om saken. Nog hade han ett rent sinne och ett varmt hjärta så visst skulle han kunna finna Silverbrunnen.

Väl hemma plockade Anton fram maten han fått av godsherren och under den kvällens måltid samtalade familjen länge och väl om Silverbrunnen och om det låg sanning i det godsherrens fru berättat. Man litade på fru Rosali i stugan så det bestämdes att Anton skulle bege sig ut på upptäcktsfärd för att finna Silverbrunnen redan nästa dag. 

Mor gjorde i ordning ett knyte med lite mat i och Anton fick ta på sig de varmaste kläder hans far hade haft vilket toppades av fars gamla ytterrock. Han gav sig av innan det hade ljusnat. Snöskoveln hade han lämnat hemma.
Vandringen var tuff och tog lång tid. Många gånger funderade Anton på att vända och ge upp. Men då var det alltid som att han hörde godsherrens frus röst inom sig; har du ett rent sinne och ett varmt hjärta så kommer alla bekymmer vara lösta för evigt. Det fick honom att vandra vidare. En dag när han hade passerat berg nummer fyra stötte han på några män med hästar. De kom från motsatt håll och Anton var nyfiken på vad han hade framför sig. De satt och diskuterade om bergen och olika vägval man kunde göra och hur det var i skogen bortom de sju bergen. Antons beslutsamhet att ta sig dit blev starkare efter att han pratat med männen. Männen tyckte att Anton skulle köpa en av deras hästar för att komma fram lite fortare och lite piggare i kropp och själ. Men inte kunde Anton köpa någon häst. Vad skulle han betala med? För att visa hur fattig han var vände han ut och in på fickorna på sin ytterrock. Då ramlade pärlhalsbandet ur fickan. Det hade han glömt att ge till Lillan. Han övervägde snabbt med sig själv och kom fram till att han kunde köpa sig ett liknande halsband när han funnit Silverbrunnen och då ge det till Lillan. Sagt och gjort. Männen fick pärlhalsbandet och Anton fick en häst.

Morgonen därpå red han uppför berg nummer 5.