En lång och hård prövning
Lillan fick tillbringa natten sittande men när morgonen grydde hade hon halkat ner och låg som vanligt i sängen. Febern hade stigit och hon var på gränsen till medvetslös. Mor försökte väcka henne men hon yrade av febern och var sig inte själv. Det rosslade om hennes lilla kropp när hon andades och hon såg inte stark ut.
-Karl, bad mor, ta dig till godset och prata med fru Rosali. Säg att dropparna inte hjälpt och att Lillan är illa ute! Finns det någon hjälp att få är fru Rosali den enda som kan ge den till oss.
Karl skyndade iväg så gott det gick i snön. Snöskoveln tog han med sig utifall att. Mor vakade hos Lillan och gav henne buljong med sked med jämna mellanrum men det mesta rann ut genom hennes slappa mungipor. Mor började tappa modet men var ännu inte beredd att ge upp för Lillan.
Vinden hade yrt igen delar av vägen till godset och då fick Karl användning för fars skovel. Han kom ganska snabbt fram och fick tag på fru Rosali med en gång. Karl berättade att han gett Lillan dropparna i hett vatten som frun sagt men att Lillan nu på morgonen var sämre än någonsin. Fru Rosalis reaktion var allt annat än lugnande. Hon började gråta och säga de fulaste ord Karl någonsin hört. En lång stund vankade hon fram och tillbaka i den stora hallen och pratade osammanhängande för sig själv. Till slut stannade hon framför den lilla tavlan med flickan vid tjärnen i skogen och sa:
- Lillan kan inte ha fått pärlhalsbandet... Din broders sinne är dessvärre fläckat och hans hjärta har börjat kallna. Därför verkade inte dropparna jag gav dig. Hoppet är inte ute för henne men nu måste hon bli frisk för egen kraft! Hon har en lång och hård prövning framför sig. Och någon Silverbrunn kommer Anton inte att finna. Det var en allvarlig missbedömning jag gjorde.
Fru Rosali vände sig om mot Karl och fortsatte:
- Förbered dig på att ge dig av för att leta efter Silverbrunnen om du vill rädda din familj. Din storebror kan inte längre rädda er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar