En gröngrå grenliknande växt
Anton nådde ganska snabbt fram till tunneln genom berg nr 7. Han fann också den plats där solen nådde in i en smal strimma. Just den här dagen sken solen och han såg tydligt var växten med den vita roten växte. Det var en gröngrå grenliknande växt som slingrade trassligt utmed marken, men bara där solen kom åt. Marken var frusen och hård. Efter att hackat och grävt en stund med hjälp av en istapp kom Anton till slut åt en av de åtråvärda rötterna. Han stoppade den i fickan på sin fars ytterrock och fortsatte sin vandring hemåt.
I stugan var läget för Lillan fortfarande kritiskt. Hon hade hög feber och låg i sängen hela dagarna. Mor matade henne med buljong och vatten och bytte kläder och lakan när de blivit för blöta av svett. Yngste brodern Lars skötte elden och hämtning av ved. Karl hade pratat med mor om vad fru Rosali berättat och de hade tillsammans bestämt att Karl skulle ge sig av morgonen därpå.
När morgonen grydde stod Karl klar för avfärd. Han skulle ta vägen förbi godset och berätta om sina planer för godsherren och hans fru. I stugan fanns nu bara mor, Lillan och Lars kvar. Dröjde det innan Karl eller Anton kom hem kanske de tre skulle behöva lite hjälp med mat och ved. Godsherren lovade att se till dem tills någon av bröderna kom hem. Fru Rosali sände med honom 3 stycken sötmandlar.
-Spara dessa tre till de där hemma i stugan, sa hon och tryckte mandlarna i hans hand. De kommer att ge dig tur och leda dig hem igen.
Karl stoppade mandlarna i fickan, tackade och gav sig av.
Karl hade aldrig tidigare varit långt hemifrån och visste inte alls vart han skulle gå eller hur han skulle bete sig. Redan under förmiddagen den första dagen hade han kommit vilse och ätit upp allt i matknytet mor sänt med honom. Och något berg såg han inte till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar