Det kanske man inte kan tro men jag är nog rätt blyg av mig.
När jag går och handlar i en matvarubutik ser jag en massa människor som jag känner igen, eller som jag tror jag känner igen. Jag är inte den som hejar först i ett läge där jag inte är säker. Kanske är det en expedit på pizzerian eller Systembolaget eller något annat man helst inte vill bli förknippad med. Så då låter jag kanske bli att hälsa. Det kanske inte alls är någon jag känner heller. Det vore ju förargligt att hälsa på en främling! Eller?
Ibland tänker jag att de vill nog inte känna mig så jag låtsas att jag inte känner igen dem. Så otroligt fjompigt! Snacka om taskigt självförtroende. Och hur uppfattas man då?! Jo som en dryg översittare som inte nedlåter sig att hälsa på kleti och pleti.
Så bort med allt fjomperi och hälsa på varandra gott folk! (så behöver inte jag börja)
Känner igen det där. Borde man hälsa eller är det det ngn man bara stöter i hop med ofta. Jag försöker att ändå hälsa i fall.
SvaraRaderaDet är väldigt konstigt det där. För möter jag någon tex i skogen hälsar jag ju fast man inte har en aning om vem det är. Men i stan så kan man ju hälsa på alla man möter!