Igår var jag och tittade på en nyfödd bebis. Ja, han hade hunnit bli 4 veckor men ändå! Så liten och så skör. Helt utlämnad till människorna runt honom. Goda varma människor som tar om hand på ett mjukt och milt sätt. Mysigt! Vilken fantastiskt mirakel det är ändå med skapandet av en ny människa.
Hur var det egentligen från början? Det behövs ju två!
När vi åkte hem hade det mörknat. Vi passerade Hjällstad kyrka och där lyste fullt av gravlyktor för de nära och kära som inte finns med oss längre. Idag lär det fyllas på. Jag tänker också åka till kyrkgården och tända ljus. Ett för min pappa och ett för mina svärföräldrar. Kanske tar jag barnen med mig och vi pratar om morfar, farfar och farmor. Kanske åker jag helt ensam och bara sitter en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar