Den bjuder jag på!

Idag dog min mobiltelefon. Jag har haft den i ca 3 år. Känns som en ganska lång tid. Jag köpte iaf snabbt en ny. Eftersom jag vill vara kontaktbar hela tiden, nu när mamma fortfarande är inlagd på sjukhuset, så bad jag dem i affären att flytta över mitt simkort och starta upp telefonen. Sagt och gjort. Killen frågade sedan om jag visste hur den fungerade och jag svarade att ja, det reder jag nog ut annars.

Efter någon timma så ringer det i min nya telefon, en rätt fjompig signal som jag ska byta så småningom. Jag svarade men hade lite svårt att höra vad som sades i andra änden. Till slut hittade jag volymknappen och det hjälpte lite grand. Med koncentration kunde jag höra.

En stund senare skulle jag ringa ett samtal. Jag tryckte så att skärmen tändes men sen då!? Jag kunde inte hitta några siffror eller grön lur eller något liknande. Jag hittade bara anteckningsblock, väder, klocka, Facebook, inställningar, iCloud m.m. Hur jag än tryckte så kom jag inte vidare. Det kändes lite snopet.... Jag fick helt enkelt gå till en väggfast telefon och ringa mitt samtal. Modern telefon som man inte fattar hur man ska ringa på.... det verkar ju lysande.

Lät telefonen vara en stund efter det. Sedan gjorde jag ett försök till och ser då att skyddsplasten fortfarande sitter på. Den dämpade ljudet samt gjorde att touchen på skärmen inte nåddes. Då kände jag mig ännu dummare! Tur att ingen såg mig. Hm, fast nu skriver jag om det här så då får ju alla veta. Ja, ja den bjuder jag på!