Två minuter innan bussen skulle gå som kom fritidsresors guide. Blekt mohikaan uppsatt i tofs och även han finne... Yes, det här kommer bli bra, eller? Att vi stod nästan längst bak och skulle få dåliga platser i bussen hade plötsligt mindre betydelse.
Men så, dags för oss att kliva på så kom det en buss till. Nu kommer den svenska bussen ropade någon. Vi stod plötsligt som nr 2 i kön och chanserna för en bra placering ökade. Men damen framför oss markerade raskt de fem första sätena på var sida. Vi försökte sätta oss men icke. De var nio stycken i hennes sällskap och de skulle sitta tillsammans. Hon pratade med utpräglad stockholmska. Det skaver lite extra i mina västgötska öron. Jag kunde inte hålla mig utan blev lite sur och sa: vi är två och åksjuka. Men det hjälpte inte.
Guiden hälsade oss välkomna, på danska. Lite lättare att förstå än finska men bara lite. Men faktiskt så förstod jag vad han sa. Vi skulle åka en kort bit och byta buss för att få en svensk guide. Det började arta sig!
Första anhalten var vid en vulkan-krater vid byn El Golfo. Halva kratern hade rasat ut i havet. Vid botten av kratern var en grön sjö. Fin utsikt mot havet!
Andra stoppet var vid en dromedar-station. Där red vi en tur i ökenlandskap. Det var små vulkaner runt om oss överallt. Väldigt böljande landskap och mjuka sanddynor. Dromedarerna hade stora mjuka fötter, jättefina! Den jag och Jonas red hette Berive och barnens hette Marie. Snälla och stabila. Bakom oss red två unga tjejer från Stockholmsgänget. Vår dromedar sket och de tyckte det var förskräckligt äckligt! Stackars flickor. Tyvärr nös även en dromedar på dessa tjejer samt att deras dromedar red upp i baken på vår så de fick närkontakt med pälsen också! Nu började tjejerna tycka att det blev lite för mycket. Då lade sig deras dromedar ner och skötaren fick komma till deras undsättning. Det gick bra som tur va. De håller dig nog borta från djur ett tag.
Tredje stoppet var en restaurang i Timanfaya. Där grillade de kyckling över en vulkankrater. Lite udda, den enda i världen faktiskt. Fler tecken på vulkanisk aktivitet fick vi bevis på när de tände eld på en pinnhög genom att hålla ner dem i ett hål i marken. Vi fick även känna på lite sand som grävdes fram några centimeter ner i backen. Den var het! Gick inte att hålla kvar i handen.
Sedan åkte vi ned bussen genom La Luna Ruta. En nationalpark med massa lava. Vi åkte upp på vulkanberg. Vi åkte ner i kratrar. Vi åkte genom lavagångar. Ibland var det branta stup runt oss. Ibland var det vassa klippväggar på båda sidor om oss. Tydligen har Apornas planet och Stjärnornas krig spelats in i detta månlandskap.
Sist åkte vi till ett lantbruksmuseum och vingård. Där köpte vi en flaska rött till hundvakten.
En spännande och trevlig tur som uppskattades av hela familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar