Passa på att gå ut!

Vi har dessvärre inte lyckats fånga musen än. Kanske kaviar inte var bästa lockbetet? Men nog är den kvar alltid. Lämnar tydliga spår efter sig men har inte blivit synlig i egen person så att säga. Jakten fortgår!

Solen skiner! Om någon skulle ha missat det. Passa på att gå ut. Det ska jag! Halva familjen är redan i skogen och försvann tidigt i morse.

Eller, vänta lite, gick den i moln nu?

Musen installerar sig!

Antagligen finns där fler än en men jag är optimistiskt lagd och kallar problemet för musen.  Musen i diskbänken finns alltså kvar. I soppåsen ser man nu mera ofta musbajs (konstigt hur mycket en liten mus kan bajsa). Öppnar vi diskmaskinen rasar det ofta ner ludd från isoleringen mellan maskinen och bänken. Där bor den alltså också.

Nu när jag ska öppna till soppåsen knackar jag lite utanför först såg att musen ska ha hunnit iväg. Någon gång händer det att jag glömmer bort detta moment och då blir jag helt paralyserad och fastnar med blicken stirrande i soporna. Sedan vaknar jag liksom upp och slänger igen sopluckan . Livrädd att musen ska sitta där under ett apelsinskal.

Efter en del tjat har nu Mannen lovat att rigga en fälla. I morgon ska soptjuven vara fast!

Nystädat!

Kom hem till ett städat kök och hall idag. Bänkarna i köket var tomma och rena. Golven var nydammsugna och i hallen hängde barnens jackor och väskor där de ska vara. Det såg riktigt fint ut. Antog att det var barnens far som varit i farten. Han är bra på att städa om han väl sätter igång. Det uppskattas! Jag frågade inte om han fångat musen utan gladdes åt det fina köket.

Fler möss!

Om ni läst tidigare så vet ni att vi haft ovanligt mycket möss på gården i höst. Vi har en alldeles egen teori om detta. Vi tror att det är så att de vanliga tillhållen för möss här i kring är vattenfyllda. De har helt enkelt fått lämna sina hem, stackars krakar. För några dagar sedan var anticimex här och lade ut bete för de små liven både här och där. Mest problem har vi haft i stallets sadelkammaren där det poppat av möss så snart man stoppat in näsan.

Gick tidigare idag och kände mig nöjd för det har nu gått flera dagar utan att jag sett en mus. Kanske är de på väg att försvinna, trodde jag. Men så händer det som inte får hända - de flyttar in i huset. Jag öppnade till soppåsen i köket för att slänga lite skräp och där satt det en glad rackare och kalasade på rester! Fy vad hemskt! Jag hatar möss! Verkligen hatar! Jag behöver fler katter, någon som har kattungar?

Ljus på kyrkogårdarna!

Jag var igår och satte ljus på våra gravar. Först var jag vid min pappas grav. Jag hamnade där av en slump vid ca 17.30, alltså skymningstimmen. Tydligen hade fler människor bestämt sig för att den timmen var tiden för att gå till graven. Vägen fram till kyrkogården var kantad av bilar på båda sidor. Parkeringen utanför var full, det stod bilar på gräsmattor och trottoarer. In på området gick ett pärlband av bilar, jag var en av dem. Snigelfart in på området, en del fortsatte upp till minneslunden andra körde runt i rondellen. Även här stod det bilar parkerade utmed vägen överallt. De som bodde inom promenadavstånd kom gående. De kom gående i grupper från två personer till 10-15 stycken. Jag har ALDRIG sett något liknande. Det var hundratals människor där på en gång. Det var inte precis så att man satte sig vid graven och grät en skvätt. Nej, jag tände mina ljus och åkte därifrån ganska kvickt. Men när jag åkte hade tillströmningen faktiskt avtagit så alla kom verkligen i precis samma stund!

På kyrkogården i Ullervad var det lugnare. Det stod mycket bilar där men det var något på gång inne i kyrkan också. Ute på kyrkogården var det inte så många människor. Jag tände två ljus. Jag skulle nog behöva gå dit idag och tända dem igen, det blåste så förfärligt rakt mot graven så ljusen har antagligen slocknat.

Alla helgons dag

Igår var jag och tittade på  en nyfödd bebis. Ja, han hade hunnit bli 4 veckor men ändå! Så liten och så skör. Helt utlämnad till människorna runt honom. Goda varma människor som tar om hand på ett mjukt och milt sätt. Mysigt! Vilken fantastiskt mirakel det är ändå med skapandet av en ny människa.

Hur var det egentligen från början? Det behövs ju två!

När vi åkte hem hade det mörknat. Vi passerade Hjällstad kyrka och där lyste fullt av gravlyktor för de nära och kära som inte finns med oss längre. Idag lär det fyllas på. Jag tänker också åka till kyrkgården och tända ljus. Ett för min pappa och ett för mina svärföräldrar. Kanske tar jag barnen med mig och vi pratar om morfar, farfar och farmor. Kanske åker jag helt ensam och bara sitter en stund.

Höstlov

Barnen har höstlov och det förväntas att man ska hitta på en massa roliga saker. Stackars våra barn... Vi jobbar båda två hela veckan. Vi är trötta och sura och orkar knappt titta på film tillsammans med barnen. De är hemma och ser på TV, spelar dator och TV-spel. Och då skäller vi på dem för att de inte aktiverar sig... Själv hade jag tänkt att hinna göra så mycket på lovet både för egen del och för barnen. Skulle jobba halvdagar och få lite tid över till annat. Umgås med vänner t.ex. Men det prioriteras som vanligt bort.Hur skapar man sig tid? Det kan inte vara meningen att man som 39-åring ska längta till pensionering?

Istället för att minskat har nu tvätthögen, disken, dammråttorna, oringda samtal och ostädade garderober bara ökat. Någonstans är det galet. Jag kan bara inte se vart.